På grund av dålig dålig internetuppkoppling så lyckades vi inte få upp inlägget igår.
Men här kommer det!
Efter välbehövlig sömn steg vi upp lagom till frukosten kl 8.
På dagens program stod ingenting, så vad vore bättre än att ta en tur upp till fjälltoppen? Sagt och gjort! Vi packade ner lunchen och alla utom tre, som gick och fiskade började vandringen upp mot toppen. Några gav upp efter en bit och vände ner igen. Men vi som gick ända upp till toppen fick en fantastisk upplevelse!
Jag, André, Stickan, Lena, Sara, Nikita och Tage gick ett håll och resten ett annat håll upp.
Hundgruppen var hundfamiljerna och ungdomsgruppen var resten. Märk väl att när de startade var medelålderna en bit över vår grupps, men minskade efterhand som vi kom upp mot fjället.
Hundgruppens tur enligt Sara
Eftersom vi utgick från stugan fanns det inte markerad led upp till toppen utan vi fick gå lite på känn (Stickan läste karta). Till en början fanns det en markerad stig men sen var det att ta sikte på en topp och gå åt det hållet. Optimister som vi var trodde vi ju flera gånger att där uppe är det nog, men icke. När man trodde att man nått toppen så dök en ny topp upp bakom krönet, så det var bara att fortsätta framåt, uppåt. Tillslut kom vi i alla fall så långt att vi såg leden som ledde upp till toppen. Enda problemet var att vi var på en annan topp och emellan oss fanns en dal. Vi skickade ut en springare (Emma) för att kolla in bästa stället att ta sig ner för att ta sig upp igen. Emma kom glatt tillbaka och vi tog oss ner i dalen och följde sedan leden upp till toppen av Mullfjället.
1031,3 meter över havet mötte vi ungdomsgruppen som gått ett annat håll. Tillsammans åt vi vår lunch och diskuterade hur vägarna hade varit. Givetvis hade båda hållen varit jobbigast eftersom båda gått mycket uppför. Ner till stugan igen gick vi den vägen som de andra gått upp eller ja det var väl tänkt att vi skulle gå den vägen. Vi valde dock en lite mer utmanande väg och gick ner i många dalar och upp på många toppar. Jag tyckte vi gick väldigt mycket upp för att vara på väg ner. Vi hittade i alla fall tillslut stigen som ledde oss ner genom skogen på en brant stig och sen var vi plötsligt tillbaka vid stugan 5 st trötta personer och 2 st väldigt trötta hundar.
 |
| Foto: Stig-Arne Persson |
 |
| Foto: Stig-Arne Persson |
 |
| Foto: Stig-Arne Persson |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: Emma Tillgren |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
 |
| Foto: André Ljungberg |
Ungdomsgruppens tur enligt Anton och Marcus
Vi gick den södra vägen upp till toppen, den som innehöll fler myggor. Efter bara en liten bit tappade vi Stina, Alva, Suzanne, Erik och Ann-Marie p.g.a skador och trötthet. Strax (relativt sett) kom vi upp på kalfjället, men inte bort från myggorna. Vi når toppen på en lift, som upplyste oss om att vi hade höjduppfattningen fel. Efter några korta pauser kom vi till några fjällbäckar som gav oss färskt vatten i flaskorna och lite halare mark, vilket Martin märkte några gånger. Här kom vi till slut ifrån myggorna, samt de sista träden.
Väl uppe på toppen hann vi både äta och smälta maten innan hundgruppen kom. Vi slog upp några växter, såg hundarna bada och gick vidare. Vi gick vidare, via karta och kompass (brist på stigar).Vid en särskilt jämn backe bestämde Martin sig för att rulla ner, vilket vi fick delvis med på film. Längre ner såg vi några människor som verkade visa ovanligt mycket hud, inspektion med kikare bekräftade att de inte hade några kläder på sig. Efter en bit till kunde vi återse skogen, och därmed även myggen. Vid stopp vid ett vindskydd berättades ett ovanligt torrt skämt:
-Varför hittar man sämre i en lövskog än i en barrskog?
-För man ser inte ett barr och det finns inte en kotte att fråga om vägen!
Till slut kom vi ner för den branta skogsstigen, som slutade precis vid stugan. Något andfådda men ganska nöjda stapplade vi in i stugan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar